08-10-200723:59
Jag tittar ut igenom mitt fönster och ser hur snön sakta faller ner och lägger sig mjukt på marken och över trätopparna, så lungt och stillsamt.
Kommer på mig själv med att sitta och stirra ut i tomma intet, ut i ingenstanns, ut i mörkret, och jag bara känner mig aldeles tom inuti, känner inget, ingen sorg, ensamhet, saknad, inget de är bara tomt!
De känns så lustigt, för, ja de är aldrig tomt annars, tankarna bara växer som ogräs inut i en, är jag sött nog, vad tycker dom, hatar dom mig, är jag till räkligt bra, varför vart de så, kommer de bli som förr?
De finns så många frågor som inte får några svar som snurrar i ens huvud, men varför? varför plågar man sig själv på de sättet? de gör ont, de gör de ju verkligen men endå gör man de! Varför?
Jag har en massa tankar i mitt huvud, nästan som en dag bok, fast i tanke form, men jag önskar att ja inte hade de, önskar att jag skulle kunna skriva ner allt i en riktig Dag bok i stället, så tankarna inte behöver ligga kvar för att kunna minnas, varesej man vill eller inte.
Jag klara inte att skriva en dag bok för att ja saknar förmågan att kunna formulera mig när de gäller skrivade, alltså jag får inte ut allt när jag skriver, inte ens 1/3 kommer ut, för jag vet inte hur jag skall formuler och beskriva, så de blir taniga texter, de blir som inget samman hang, det kan gå via dikter men de måste ske vid rätt tillfälle, annars går de inte.
Vad jag vill säga är att jag önskar att jag hade denna förmågan och jag hoppas att ni som har den tar vara på den, använd den..
Nu ska jag lägga mig och fortsätta skriva min dagbok, där uppe!
Hoppas att ni alla kan sova lungt utan att era tankar hemsöker er!
God natt, och dröm sött!
